DÖDELSEN – hän­del­ser i livets gräns­land (Fri Press för­lag 2020) vän­der sig till dig som miss­tän­ker att du nån gång kanske kom­mer att dö. Det är främst berät­tel­ser om mina inre upp­le­vel­ser som väg­vi­sa­re i livets gräns­land. Och hur jag kom att ägna mig åt det­ta. Jag har följt döen­des sjä­lar fram till den punkt där de har gått vida­re och jag vänt om.


“Familjen”, lino­le­um­snitt, tonny

Sagt om boken

Hej IngaMari. Tusen tack för din bok, för allt du delar med dig av i den. Jag är berörd! Så otro­ligt vac­ker bok. O vil­ket fint berät­tan­de språk du använder.
Tack Hannah

Oj! Jag tänk­te först…är den nåt jag kom­mer att för­stå? Och den gick ”all in” jag får svar av att läsa dina ord. Vilken trös­te­bok! Födelsen, barn­bub­la, rörel­sen i him­len, sko­gen, alla vat­ten, och dju­pa möten till dödel­sen. Tack…..och, jag glöm­de, humorn finns med, den så viktiga.
/Maivor Åström 

Några avsnitt hand­lar om and­ra obe­grip­li­ga hän­del­ser. De har hjälpt mig att slip­pa för­stå och för­kla­ra allt. Ordet dödel­sen kom till mig efter att min gud­dot­ter Amanda föd­des och dog sam­ti­digt. Senare kom jag att använ­da det om döden mer all­mänt. Om jag gör mig en bild av döden blir det kanske dödskal­len, ben­rang­let, lie­man­nen eller Hasse Alfredssons figur Kolavippen. Då är döden någon, mer eller mind­re skräm­man­de, som kom­mer och häm­tar en. Om jag i stäl­let kal­lar den dödel­sen så låter det för mig mer som en hän­del­se. Då blir det att någon eller något läm­nar krop­pen och rum­met. Det blir tom­ma­re när dödel­sen har hänt än innan utan att det säger något om vad som even­tu­ellt hän­der sen. Det är en helt annan fråga.

Många döen­de som jag mött har gil­lat ordet, sagt att det gör det lät­ta­re att tän­ka på vad som väntar.

Prova att tän­ka och säga det. Ordet är fritt att använ­da och att sprida.


Amandas mam­ma på som­mar­vis­te vid Ångermanälven

 

Sagt om boken

En sån vac­ker bok du har skri­vit! Jag har fär­dats i det troll­bin­dan­de inre land­skap du målar upp, där du mött män­ni­skor inför deras dödel­se­re­sa, och bidra­git till deras avre­sa på oli­ka sätt. Jag har för­stått att du har spe­ci­el­la för­må­gor, att det inre land­skap du berät­tar om är en gåva för dig och många and­ra. Jag hade inte alls före­ställt mig ditt “hjälp­ar­be­te” på det här sät­tet, så jag är fasci­ne­rad, för­und­rad tack­sam att ha fått ta del av det. Och boken är vac­ker i sin utform­ning, med Tonnys kot­tar och omslagsbild.
/Mia Rossetti 

Har läst och är fylld av lugn och ljus. Låter absurt, med jag har verk­li­gen nju­tit av dina ord. Tar dina ord till mitt hjär­ta och når nån sorts väl­be­höv­lig frid.
Margareta Börjesson

Ditt manus var intres­sant och lite hiss­nan­de att läsa. Jag tror ald­rig att jag läst för­ut om ett lik­nan­de ämne, om en män­ni­ska som hjäl­per and­ra, under medi­ta­tio­ner, över på and­ra sidan.
Johanna Wistrand 

Jag gil­la­de stäm­ning­en i tex­ter­na trots att jag per­son­li­gen inte kan rela­te­ra till tan­ken att har direkt­kon­takt med främ­man­de och fjär­ran döen­de eller nyss döda, människor.
/Mats

Den är så vac­ker. Kommer att åter­vän­da många gång­er till den här boken. Ni som fun­de­rar, köp den. Det är en helt under­bar bok som jag kom­mer fin­na tröst i många gånger.
/Anna-Lena

Vi har barn­mors­kor som hjäl­per till vid födel­sen — vem hjäl­per oss med det som sker i and­ra änden av livet…
/Mia

Jag äls­kar boken och hur den beskri­ver hen­nes upp­le­vel­ser! Det är en av de bäs­ta böc­ker jag läst.
/Linn

Allt i boken är sant.

Ingenting av det som utspe­las i den inre värl­den kan bevisas.

Det enda jag vet är att det är sant för mig. Om, och i så fall hur, de and­ra inblan­da­de upp­levt des­sa hän­del­ser vet jag ingen­ting om.

Jag kal­lar det sub­jek­tiv nonfiction.

Att möta män­ni­skor som har dött och att fär­das utan­för krop­pen genom­väg­gar och tak, luft, jord och berg var bara möj­ligt i rena fan­ta­si­er. Så var det enligt min världs­bild 1978. Alla de tidi­ga­re min­nen jag hade av sådant hade jag glömt när jag möt­te Tina någ­ra måna­der efter att hon hade dött.

Efter det tog det någ­ra år att stäl­la om mitt sin­ne från den berg­fas­ta för­ank­ring­en i den fysis­ka till­va­ron till att öpp­na mig för den meta­fy­sis­ka värl­den, dvs den del av livet som veten­ska­pen ännu inte kan förklara.


Mamma och jag

Sagt om boken

Jag kom­mer att hål­la stu­die­cirk­lar om döden i bör­jan på näs­ta år, med Inga-Maris bok som utgångspunkt.
/Laurel

Nä, jag miss­tän­ker inte att jag ska dö…
/Anders

Finns det något mer fasci­ne­ra­de än dödelsen?
/Ewa

En bok för alla som miss­tän­ker att de någon gång kom­mer att dö…eftersom jag miss­tän­ker att det kom­mer att hän­da mig, vill jag läsa boken.
/Birgitta

Jag och D. läs­te högt ur Dödelsen, vid bra­sans sken. Väldigt fint.

Vilken fin bok…så enkelt och fint språk, sa I. vars far snart dör i cancer.

Läste just ut Dödelse boken, tack, så för­un­der­ligt fin, stark, i lju­set ´på and­ra sidan´ Jag är djupt tack­sam att höra hen­nes berät­tel­ser, se bil­der­na. Viktig. Magi!